Goddag, goddag det är svenni här. Idag firas vår käre kurdi på lans terass, men jag kmr tyvär inte kunna vara med för jag ska till stuugan. Ja jag bor vid nordpolen men ska faktiskt försöka ta mig ännu högre upp, eftersom jag älskar känslan av frusna tår på morgonen, för det är väl det allra bästa, när man vaknar, man vet att man är vaken, men man kan liksom inte hitta kroppen. den är likosm förfrusen, borta.
Och desutom kanske det finns fler isbjörnar där uppe, vi har ju inte så många här ändå, bara runt ett tjugotal, och dom är ju inte så lätt och se eftersom dom är lika vita som snön. Den som aldrig försvinner, ligger här år efter år. Nästan att man börjar trötna på Norrland.

Fast här uppe har vi sol året om och även om isbjörnarna inte är så vanliga så finns det ju iallafall mängder av renar. så jag tror jag stannar efter allt. mitt hjärta hör hemma.. bland renskit och snö.

ha det bra i helgen (här i Gääävle har vi några datorer, men när man kmr lite högre upp så är det knappt att det finns någon ström alls. och absolut inga datorer) så detta blir enda inlägget denna helgen.
Ha det!

/Svenni